Nu har det varit ett sådant där steg i svenskan igen där man ska skriva en liten "novell"/berättelse. Men jag tänkte att jag skulle börja med min prolog och så får ni säga vad ni tycker och om ni vill ha resten av berättelsen, btw jag fick MVG på den här berättelsen, Thihi ville bara säga det^^

Prolog:

De kom emot mig ännu en gång, det var som flaxande vingar som skar igenom luften. Vingarna som var svarta och stora kröp sig allt närmare mig, jag började förfärat kravla mig bakåt men det hjälpte inte för redan efter någon meter så stötte min rygg emot en hård vägg. Jag började att få panik, varje gång vingarna kom nära svepte en iskall vind som slet mig i håret. Jag var skräckslagen och jag kunde höra mina egna hjärtslag banka allt hårdare och fortare. Jag kunde inte se så mycket i det lilla utrymmet jag befann mig i men jag uppfattade att jag var i ett mörkt rum. Det var så mörkt att jag knappt såg något men jag kände och hörde att något kom närmare. Jag skrek förfärat till i hopp om att det skulle uppehålla det som kröp sig närmare mig. Jag visste att det inte hjälpte att skrika men vad skulle jag göra?

Jag stelnade till och drog häftigt efter andan när jag kände små andetag i nacken. ”Vem är du? Vad vill du?” viskade jag samtidigt som jag vred lite sakta på huvudet för att se vem det var. Då kände jag en kall vind komma, den tog tag i mitt hår, den rev och slet i mitt ansikte. Jag försökte kväva mitt skrik men det gick inte. Jag drog snabbt upp knäna mot bröstkorgen och lutade mig över med håret hängandes runt mig. Då kände jag de där små andetagen i nacken igen, jag tog ett djupt andetag för att lugna ner mig själv. Den här gången rörde jag mig inte, jag var för rädd för det som väntade mig efteråt om jag skulle röra mig eller prata. Jag hörde en läskigt len röst viska ”Fallen ängel, jag har kommit hit tom hänt och när jag återvänder, återvänder jag med ditt blod. Fallen ängel, fallen ängel” viskade killen, jag hade nu konstaterat att det var en kille. Han viskade det om och om igen, speciellt ”Fallen ängel”. De här orden skrämde mig, vad menade han med att han skulle ta med mitt blod? Jag förstod ingeting.

Det var så många frågor jag ville ställa honom, men jag vågade inte. Han fortsatte viska ”Fallen ängel” Jag drog ett djup andetag och samlade mig, blundade och viskade ”Vad är det du vill säga...” Jag visste inte vad jag skulle kalla honom så jag sa bara ”...Fallen ängel?” Allt gick bra ända tills jag hade sagt ”Fallen ängel” då hände det jag fruktade. Jag såg hans svarta långa vingar, den obehagliga vinden dök snabbt upp igen, sedan kände jag hur något skär upp min rygg. Det kändes som om någon skulle ha dragit en skalpell över min rygg. Jag skrek och just som smärtan skulle bli som värst så försvinner allt igen, snabbt.

Jag vaknar upp kallsvettig över hela kroppen sittandes i min säng. Jag kände hjärtat dunka hårt i mitt bröst och mina andetag var oregelbundna. Då kom jag och tänka på det nyss som hade hänt, eller hade det verkligen hänt? Min hand flög upp till ryggen som en reflex. Om allt det här skulle ha hänt på riktigt så skulle jag förmodligen ha ett ärr på ryggen. Det sved till där killen eller ”Den fallna ängeln” hade rört mig, jag reste mig försiktigt upp ur sängen och gick sakta fram till min stora spegel som hängde på väggen. Jag kollade med förskräckta ögon på min spegelbild. Nog var det ett ärr där, det sträckte sig från ena axeln till slutet av min svanskota. Jag drog häftigt efter andan och insåg att allt detta hade hänt på riktigt. Jag hann inte tänka mer förrän det började svartna framför ögonen på mig. Jag gick med försiktiga steg tillbaka till sängen och precis när jag ska lägga mig ner så sjunker min kropp ihop och jag faller ner på sängen.

Så vad tycker ni?! vill ni ha fortsättningen på berättelsen??

Kyss♥