Fort. på Novellen!
Kapitel 1
Jag öppnade ögonen och suckade djupt. Det här var nog den sjuttioelfte gången jag öppnade dem i natt, men den här gången var jag tvungen att gå upp också. Jag suckade en gång till och gick sedan med tunga steg emot garderoben. Jag valde mina kläder inför dagen och gick sedan vidare till toaletten.
Jag sköljde ansiktet med varmt vatten och torkade mig på en liten handduk. Det jag såg i min egen spegelbild var en tjej i 16 års ålder som var ganska lång och väldigt smal. Hon hade kritvit hud som gjorde att hennes redan jadegröna ögon framhävdes ännu mera och hennes svarta långa hår nästan lyste. Hennes kolsvarta långa hår räckte ner strax under brösten på henne och de låg i små tunna lockar.
Det hade nu gått 2 veckor sen jag drömde mardrömmen om den så kallade ”Fallna ängeln” och jag hade nästan inte sovit en blund sen dess. Visst hade jag sovit men jag hade strax där efter vaknat upp för att jag var rädd för att träffa på honom igen, den fallna ängeln.
När jag gick ner för att äta frukost kände jag en konstig känsla i magen, den var nästan obehaglig. Jag försökte slå bort den tanken men den obehagliga känslan följde med hela vägen till skolan. Det blev som värst när jag gick igenom den långa tråkigt vita och smutsiga korridoren i skolan. Jag kollade mig omkring i korridoren för att kunna fästa blicken på något onödigt och tänka på det istället för den obehagliga känslan. Men det ända jag kunde hitta här var de smutsiga skåpen som sträckte sig längs den tråkigt vit-gråa väggen. Det stod några elever mot skåpen och bara väntade på att klockan skulle ringa in så att de kunde gå in till sina lektioner.
Jag öppnade dörren till mitt klassrum och klev in i rummet samtidigt som jag kastade en blick över eleverna som satt där inne. Det fastnade sällan blickar på mig för jag var den blyga typen ut av alla, jag var den i klassen som satt tyst och de enda frågorna som jag fick var ifall man skulle räkna ut någon uppgift på tavlan. Jag fortsatte till min plats som var längsbak i rummet och satte mig ner på stolen. Sedan slängde jag ner väskan på golvet bredvid stolen och tog upp mina papper inför lektionen.
Vår lärare Mr. Stewart kom in i rummet med en bunt papper i handen. ”Åh nej! inte ett jävla prov igen, vad tror du vi e? Dina slavar eller?” Ropade Dante klassens tuffing. Eller snarare han trodde att han var cool. Mr Stewart suckade ”Sluta håll på så där Dante” sa han. ”Ja, vi ska ha ett prov i historia men först vill jag presentera en ny kille som ska börja här. Han heter Aaron Smith och ska som sagt gå här med oss.” Samtidigt som Mr Stewart sa så kom en lång kille in som hade svart hår ner till kindbenen. Hans ögon var blå gråa och de riktades mot mig, den oroliga känslan i magen växte allt mer och mer för varje sekund han tittade mig i ögonen. ”Välkommen Aaron, här har du ditt schema med alla lektioner och en karta över skolan.” Sa Mr Stewart. Aarons blick riktades mot våran lärare och han tog emot papperna. ”Var kan jag slå mig ner?” Svarade Aaron artigt. ”Ja, det finns ju bara en ledig plats här så gå och sätt dig där borta bredvid Jazzmyn.” Aaron började gå emot mig och jag började bli kallsvettig, det var någonting som gjorde mig rädd för honom. Kanske var det oroande i magen, kanske var det hans intensiva blick.
”Hej, jag är Aaron” sa han när han kommit fram till mig och satt sig ner på stolen. ”Ehm... Hej:” mumlade jag tillbaka och försökte undvika hans blick. Men det var något som fick mig att fastna i hans vackra ögon. Han hade lika kolsvart hår som jag och det gjorde att hans vackra blå grå ögon lyste. Han var smal i ansiktet och kindbenet syntes. Han hade en snygg tröja som satt tajt över hans muskulösa kropp. Han så otroligt snygg men det som gjorde mig tveksam var att varje gång vi var nära på att nudda varandra så sved mitt ärr på ryggen till. ”Så har alla penna och sudd?” frågade Mr Stewart och kollade ut över klassen. ”Mm...” var det svar han fick tillbaka. ”Vad bra då, då börjar vi med provet.” sa han och gick och delade ut alla papperna vi skulle skriva på. Under hela provet kände jag mig iakttagen, men jag fortsatte att skriva det.
När skolan var slut och jag var på väg att gå hem så kommer Aaron fram till mig. ”Vill du ha skjuts, jag skulle kunna skjutsa dig.” frågade han och kollade på mig med sina vackra ögon, så klart kunde jag inte säga nej. ”Visst, men varför vill du skjutsa mig?” frågade jag undrande. ”För att jag måste lära känna dig..” sa han med betoning på måste ”..och för att du har vackrast ögon här.” sa han självsäkert och log. Jag blev så generad att jag kollade ner på den smutsiga marken. Vi hoppade in i bilen så att han kunde köra hem mig, under hela resan så försökte han undvika hudkontakt. Det var som om han var rädd för att nudda mig eller som om något skulle hända om han gjorde det.
När vi var framme vid mitt hus så skulle jag knäppa upp mitt säkerhets bälte men det hade fastnat. ”Låt mig hjälpa dig.” sa Aaron och sträckte sig för att knäppa upp mitt bälte, men då nuddades våra fingrar och jag drog efter andan. Det dök upp flera bilder ifrån min mardröm framför ögonen på mig. Där mitt bland allt så såg jag honom, ”fallen ängel” han satt med ryggen mot mig men vände sig om och jag såg vem det var, det var Aaron.
Jag öppnade ögonen igen och såg att jag satt i bilen igen. Jag vände mig om mot Aaron och såg chockat på honom, var det verkligen han som hade gjort ärr:et på min rygg? ”Åh herregud.” viskade jag och öppnade snabbt bildörren och sprang emot mitt hus. ”Jazzmyn vänta.” ropade Aaron. Inte en chans tänkte jag och försökte få fram rätt nyckel men jag började gripas av panik så det var inte det lättaste. ”Vänta,” sa han ”Låt mig få förklara” medan han kom närmare mig. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag smällde till honom på kinden med min handflata. Han ryckte till och hans ögon blixtrade till. Han tog mina händer i ett järngrepp och sa ”Nu ska jag ta ditt blod och sedan ta över din kropp.” Jag rös i kroppen av bara tanken och jag kände hur mina hjärtslag började öka. Jag försökte förtvivlat att dra mig loss men han höll mig kvar. ”Aaron släpp mig, det är Jazzmyn.” viskade jag. Han verkade reagera på Jazzmyn och blev lugnare, glöden i hans ögon slocknade långsamt och hans grepp om mina handleder släppte.
Jag tog chansen, öppnade dörren, sprang in i huset utan att kolla bak och sedan stängde jag dörren snabbt. Jag andades tung och försökte lugna ned mig själv.
Nästa dag var jag rädd för att gå till skolan, men jag var ju tvungen. När jag gick in i klassrummet höll jag andan men pustade ut när jag såg att Aaron inte satt på sin plats. Jag gick och satte mig på min stol och tog upp böckerna som vi skulle ha till den här lektionen. Precis när lektionen ska börja kommer Aaron. ”Nej!” viskade jag och undvek hans blick. Jag försökte undvika honom men det var som om han förföljde mig. Det ända han sa var ”Snälla Jazzmyn, låt mig förklara” men jag ignorerade honom bara, vad hade han och förklara?
Så fortsatte det i någon vecka. Tillslut gav jag upp. ”Vad är det du vill förklara Aaron?” frågade jag med skakig röst, jag var fortfarande rädd för honom. ”Jag kan inte säga det här men kan du följa med mig hem nu efter skolan så kan jag förklara?” Någonstans i hans ögon såg jag den där blodtörstiga glimten så jag vågade inte svara nej. ”O-okej” stammade jag fram.
När vi kom hem till honom så tog rädslan tag i mig igen. Det kändes som om någon hade tryckt på en knapp så att allt tappat sin färg och istället blev allt svartvit. Hans hus var stor och grått, det fanns en stor balkong och en stor terass med en pool. Det var stora fönster som sträckte sig över husets väggar. ”Kom med in så kan jag förklara allt” sa Aaron och tog tag i min hand, jag ryckte till men drog inte undan handen.
Vi satt på hans säng och han hade precis förklarat allt, nu kände jag mig lite tryggare men rädslan fanns fortfarande kvar där. ”Så, om jag har fattat allt rätt här så är du en ängel som fallit ner ifrån himmelen?” frågade jag. ”Jag föll inte precis utan jag gjorde en hemsk sak i himmelen och då bestraffade de mig genom att ta mina vingar.” sa han ledsamt. ”Då kom du ner på jorden?” frågade jag. ”Ja och när vi kommer ner på jorden har vi två val, det ena är att rädda en människas liv då får man tillbaka sina vingar och den människas liv man rädda blir man skyddsängel åt.” svarade han. ”Vad är det andra valet?” frågade jag tveksamt, jag var rädd att jag redan visste svaret. ”När man kommer ner på jorden så är det en människokropp alla fallna änglar vill ha. Det är den enklaste vägen också. Fallna änglar blir så galna på att få en människokropp att de nästan blir blodtörstiga, vissa av de gör nästan allt för att döda en människa. Man behöver bara döda en människa så kan man ta över deras kropp sedan och leva ett normalt liv.” sa Aaron som svar på min fråga. ”Så det är därför du blir så där.... läskig?” jag visste att det inte var det rätta ordet men jag visste inte heller vad jag skulle säga om det. ”Ja, jag försöker att stå emot ilskan som bubblar i kroppen inom mig men det är inte alltid det går.” sa han och suckade. Jag var inte alls lika rädd för honom nu som jag var förut. ”Men jag vill inte skada dig, för jag tror, jag tror att jag håller på att bli kär i dig.” viskade han. Vi kollade varandra i ögonen ett ögonblick och Aaron lutade sig framåt mot mig. Precis när våra läppar skulle mötas ringer min mobil. Jag drog mig undan och svarar.
När jag kommer tillbaka till Aarons rum så sitter han på sin säng och kollar nyfiket på mig. ”Vem var det?” frågade han. ”Mamma, jag måste hem.” svarade jag tillbaka med ett litet leende. Han skjutsade mig hem och vi sa hejdå.
Jag vaknade nästa dag och kände att det pirra i magen och den här dagen ville jag gå till skolan, det var ganska länge sedan jag kände att jag verkligen ville till skolan. Jag var med Aaron hela dagen i skolan och vi bestämde att vi skulle åka hem till mig sen efter skolan.
Jag låste upp dörren till mitt hus och klev in samtidigt som jag höll dörren öppen till Aaron. Vi gick upp på mitt rum och jag fick veta lite mer om fallna änglar. Helt plötsligt lutar sig Aaron fram och kysser mig. Efter kyssen drar båda bak huvudet och ler. ”Skulle jag kunna få se ärr:et som jag orsakade?” frågade han försiktigt. Jag var rädd att han skulle tappa kontrollen när han såg vad han hade gjort men gick med på det ändå. ”Okej.” sa jag samtidigt som jag drog upp tröjan. ”Shit, har jag gjort det här?” viskade han och lätt riktigt ledsen. ”Ja, jag är rädd för det.” svarade jag. Han drog sitt finger längs min rygg och sedan mitt på ärr:et. Då försvann allt, mitt rum, allt. När jag tittade mig omkring såg jag att jag befann mig i det lilla rummet som jag drömde min mardröm i.
Jag kollade mig omkring men jag kunde inte se Aaron någonstans. ”Aaron?” viskade jag. Då såg jag honom kanske 10 meter framför mig med massor av stora flaxande vingar bakom sig. ”Jag är fallen ängel och nu tänker jag ta över din kropp!” skrek han ”Ta henne!” skrek han och vindar började bildas runt mig och jag hörde dem flaxande ljuden komma allt närmare. ”Aaron det är jag Jazzmyn” viskade jag i hopp om att han skulle reagera, men det gjorde han inte. ”Jazzmyn” fortsatte jag och viska. Jag såg honom komma närmare och han stannade till när han fick se en tår rulla ner för min kind. ”Jazzmyn?” sa han. ”Ja, Jazzmyn” viskade jag tillbaka. Då vaknade han till liv och blev den vanliga Aaron igen han började slåss mot vindarna och alla de andra Fallna änglarna. Jag såg hur han kämpade för att inte tappa kontrollen och döda mig, han andades knappt men när han dödat den sista Fallna ängel så försvann allt.
Jag var tillbaka i mitt rum, jag låg i sängen och mina andetag var oregelbundna. Jag tittade åt sidan och såg att Aaron satt där. ”Du klarade det, du döda mig inte.” viskade jag stolt till honom. ”Jag vet, men du ska veta att det var svårt att motstå dig, men nu är jag istället din alldeles egna skyddsängel och jag följer dig var du en går.” sa han och log. ”Det låter bra tycker jag.” svarade jag och reste mig upp, gick fram till honom och kysste honom.
Vad tycker ni?
